Det finns en alldeles särskild sorts magi i att stoppa ner händerna i mörk och fuktig mylla tidigt på våren. Jag brukar alltid känna ett pirr av förväntan när de första späda fröerna äntligen ska få komma ner i jorden efter en lång och mörk vinter. Trädgården blir snabbt en fristad där stress och vardagliga bekymmer effektivt filtreras bort bland gröna blad och knoppande grenar. Att följa en växts resa från ett oansenligt litet frö till en prunkande och livskraftig planta är en fantastisk lektion i tålamod och ödmjukhet inför naturens otroliga kraft. Man lär sig snabbt att man inte kan tvinga fram resultat utan att allt måste få ta sin egen tid och växa i sin egen unika takt. Den där dagliga rundan med vattenkannan tidigt på morgonen eller sent på kvällen blir snabbt en meditativ stund som grundar hela tillvaron. Man är absolut närvarande i nuet och lägger märke till hur ljuset faller över bladen eller hur daggdropparna glittrar i spindelvävens trådar.
Kampen om skörden
När högsommaren äntligen anländer skiftar trädgården karaktär från att vara en arbetsplats till att bli ett prunkande skafferi. Det är nu den stora belöningen för alla timmar av ogräsrensning och vattning äntligen ska skördas i form av solmogna frukter och söta bär. Men man är sällan ensam om att uppskatta denna fantastiska buffé av godsaker som plötsligt dukas upp utomhus. Trädgårdens alla bevingade invånare har en osviklig förmåga att hitta de allra mognaste jordgubbarna eller de saftigaste körsbären precis dagen innan man själv hade tänkt plocka dem. Genom att varsamt spänna upp ett fågelskyddsnät över de mest utsatta odlingarna skapar man en fredlig och vänskaplig gränsdragning i trädgården. Man slipper den onödiga frustrationen över förstörda skördar och kan istället med varmt hjärta njuta av fågelsången från trädtopparna intill. Ett välplacerat fågelskyddsnät är helt enkelt en trygg investering i den egna sinnesfriden under de där kritiska sommarveckorna när allting plötsligt mognar på en och samma gång. Det låter solen och regnet göra sitt livsviktiga jobb samtidigt som bären får vara ifred.
Smaken av svensk sommar
Den sanna glädjen i att odla sin egen mat ligger lika mycket i den rofyllda väntan som i den slutgiltiga skörden.
Att plocka en solvarm tomat direkt från kvisten eller fylla en hel skål med djupröda hallon är en sensorisk upplevelse som är oerhört svår att överträffa. Smakerna är så mycket mer intensiva och genuina än hos de frukter som har fraktats över halva jordklotet innan de hamnar i matbutikens kalla diskar. Jag brukar ofta dröja mig kvar bland odlingslådorna och bara äta direkt ur handen tills fingrarna är alldeles klibbiga av söt bärsaft. Det är en primitiv och fantastiskt lyxig känsla att kunna livnära sig på det som den egna jorden har producerat med hjälp av lite vatten och oändligt mycket kärlek. Denna ständiga närhet till matens ursprung skapar en djup respekt för råvarorna och gör att man automatiskt tar mycket bättre vara på allt som skördas. Att sedan få koka sin egen sylt eller baka en frasig paj på nyplockade frukter till eftermiddagsfikat är den ultimata hyllningen till den svenska sommaren i all sin glans.
Ett arv att föra vidare
Trädgården fungerar dessutom som ett ovärderligt klassrum för den som vill föra kunskapen om naturens fantastiska kretslopp vidare till nästa generation. Att låta barnen vara fullt ut delaktiga i hela processen från att så de allra första fröerna till att få hjälpa till att lyfta av det uppspända fågelskyddsnätet inför den stora skördefesten är otroligt berikande. De lär sig förstå det enorma arbete som faktiskt ligger bakom den mat vi dagligen ställer fram på bordet och utvecklar en naturlig förståelse för årstidernas växlingar. Vi bygger starka gemensamma minnen bland pallkragar och bärbuskar som med all säkerhet etsar sig fast långt in i vuxen ålder. När hösten sedan obönhörligen kryper närmare och landskapet långsamt börjar förbereda sig för sin välförtjänta vintervila gör man det med ett hjärta fyllt av djup tacksamhet över sommarens alla gåvor. Man rensar undan vissna blad och förbereder jorden för att nästa vår återigen få uppleva exakt samma fantastiska mirakel om och om igen.